Piggare och gladare! :-)

Hej!

Nu vet jag inte hur många som följer den här bloggen. Men den är ju inte till för enbart er skull. Utan mest för min del, att lätta hjärtat och skriva av mig med mina tankar en stund. Skriver ju inget jätte privat här, och det tänker jag heller inte börja med.

Jag var emot allt vad bloggar, Facebook och allt vad det heter, för bara ett tag sedan. Tänkte bestämt, : att aldrig ska jag skaffa mig en blogg o.s.v. Men se här, jag bloggar från och till, några gånger i månaden. Sedan i början utav det här året.

Sen hur länge jag kommer att fortsätta med det här bloggandet, det får framtiden visa i så fall. Kanske inte är många som tittar in här. För mig så spelar det ingen roll, jag skriver av mig och loggar ut. Känner mig lättad i sinnet i efterhand.

Det är det viktigaste för just mig, med att jag bloggar. Jag följer en del bloggar själv, och tycker att det finns en hel del intressanta. Inte alltid som jag skriver ner någon kommentar, hos dem som jag går in och läser bloggen hos. Men för det mesta försöker jag att, lämna lite vad jag tänker och tycker, när jag har läst något inlägg.

Hur som helst. :-)

Pratade med barnens förskolelärare/dagislärare, igår då jag hämtade hem dem vid tre. Hon sa att jag kan hämta de små vilken tid jag vill, bara jag hör av mig om någon förändring. På morgonen då jag lämnar dem eller dagen innan då jag hämtar dem. Skulle det komma något "akut" ärende, så är det, ju bara att ringa och säga som det är till dem.

Men det här vet jag om redan, något jag också gör ut i fall att. Det hon också sa var att, har jag något ärende som gör att jag inte kan komma vid den tiden, som vi kommit överens om, så går det bra att hämta de små senast fyra.

Sen när jag har fått tag i ett jobb, så ska jag (självklart) lämna dem mitt schema. Så att vi kan komma överens om, när jag eller maken ska lämna dem och hämta dem. Absolut. Hon sa med andra ord inget nytt, mer självklara saker. Som jag och maken personligen tycker och tänkt innan jag frågade henne.

Hon sa att hon skulle meddela chefen där, om vad jag och hon har kommit fram till. Så nu är det här avklarat och då tänker jag inte mer på det här. Glada minner. :-)

Idag på morgonen när jag vaknade, så kände jag mig (och gör just nu) väldigt utvilad. Första gången på länge nu. Nu är jag och de andra i familjen, ändå fortfarande förkylda. Men det börjar sakta men säkert gå över.

Gick bra att göra de små klara för morgonen och de åt frukost, traschlade inte lika mycket då jag klädde på dem. Mer medgörliga. Skönt! Så jag tror att även de har sovit bra i natt. Väl framme på dagiset, så var båda ivriga med att komma in och leka. Fick hindra dem lite, då skorna och tunna jackor måste av först.

Sen gick de fort upp för trappan, ville knappt hålla mamma sin i händerna. Men blev så tvungna, inte vill man att de ska ramla. Gjorde jag själv som liten, och jag minns hur ont det gjorde. Sen öppna grinden och lämna ytterkläderna i sina korgar, på sina platser.

Men de väntade om än otåligt. Sen till slut fick man lämnas över till en snäll fröken, och där efter leka. :-) hehe Mina små mysar. Vad jag älskar våra små pluttar! De är det bästa som har hänt mig. Värda mer än något här i livet och på jorden.

Har en envis husfluga, i sovrummet, som har varit där inne länge. Ändå står sovrumsdörren på vid gavel. Men den är på en och irriterar en. Att den inte bara kan flyga ut ur rummet, vill inte gärna slå ihjäl den. Äckligt. Men vad ska man göra, när den är på en hela tiden. Blä!

Host, host.

Snart är det helg. Alltid lika avkopplande för oss alla fyra. :-)
Får se vad vi hittar på för något. Beror mest på vädret. Hoppas att det blir lagom av allt. Picnic - väder (?). Vore mysigt. Får väl se.

Igår eftermiddag (sent) ringde det en arbetscoatch (rätt stavning?), till mig och frågade om jag kunde komma till honom. Det kan jag absolut göra. Så fick tid nästa vecka på torsdag klockan 11. Blir på arbetsförmedlingen, så det blir inte så svårt, att veta vart man ska gå, för att hitta honom.

Jag vet hur man söker jobb, men jag har varit ifrån det här med jobbsökande och att jobba. Länge, i flera år. Så det var jag som gav det förslaget, till min kontaktperson på arbetsförmedlingen. Känner att jag kan behöva det. Skulle det vara så att han inte behöver hjälpa mig med så mycket, så är det ju jätte bra. Jag ska verkligen göra allt jag kan, med och utan hjälp. För att bli den som går till jobbet varje morgon och tjänar in en slant.

Skulle vara så skönt för oss båda här hemma. Då kan maken ta ledigt och göra vad han känner för, med våra små. Om jag får jobb, och är på jobbet. Någon dag eller så. Det skulle säkert fungera för både han och förskolan. För han har bara varit hemma, de pappadagarna då de små föddes. Sen sin semester på Jul och sommar så klart och helgerna.

Men inte så som jag har och är. Det vet jag att han drömt och drömmer om att vara. Det kliar mycket i mina fingrar om man säger så. Jag vill verkligen jobba. Känna mig behövd på ett annat sätt, sträcka på mig. Även träffa andra vuxna, behöver inte bli vän med någon av dem. Men det skulle inte vara fel heller.

Det här får framtiden visa och mitt arbetssökande. Jag känner mig pigg, motiverad och har mer energi nu än på länge. Härlig känsla att ha i kroppen. :-)