Länge sedan jag skrev här på bloggen nu.

Då var det första oktober idag då. Har inte skrivit något inlägg här på länge, men nu blir det ett i varje fall. Ser lite tomt ut här annars.

Ibland är jag bara så trött att jag mest går runt och morrar för mig själv, men kommer på mig med det, och nu på sistonde är jag den där glada och busiga personen, som de mina känner. Man kan inte alltid vara på topp,

Att jag varit sur och av mig från och till ett tag, och heller inte skrivit något meddelande här.. är att jag helt enkelt är så trött, trött, Det blir man när man inte får sova en hel natt. Vet inte när jag gjorde det sist.

Vaknar hela tiden under nätterna som varit. Men det har börjat bli bättre med det nu. Så skönt!. Har mycket att stå i här hemma och mycket att tänka på. Sen vill inte alltid de små sova när de ska. Varken sova middag eller sova natt.

Kämpa och åter kämpa. Känner nog många småbarnsföräldrar igen sig i. Men när de små pluttarna till slut somnat, är man så trött att det som ska göras, vad det nu är, inte orkas med. Men nu börjar det vända och det är så skönt.

För då får vi föräldrar våran sömn på natten, och jag som mamma sakerna gjorda som ska göras, varje dag. Utan att man blir så trött att humöret blir dåligt.

På dagis har personalen samma bekymmer med mina små. Lillen somnnar och sover middag och det har han gjort länge. Här hemma tar det längre tid, Då lillan är på och petar på sin lillebror, så att han inte kan komma till ro för att sova.

Igår så hände något ovanligt, Lillan hade sovit en hel halvtimme på dagis. Vad glad det gjorde mig, att det äntligen verkar funka. För hon behöver bara någon halvtimme eller timmes sömn. Lillen lite mer runt två timmar. Hon var sitt glada och pigga jag igen och jag njöt.

Inget tjaffsande eller tjuvnyp från hennes håll.

I natt sov vi äntligen alla riktigt gott. Även om vi alla fyra sov i samma säng. Det allra bästa är när alla sover i sina sängar, en hel natt. Det har hänt, och då är man som en ny människa. Eller inte ny men sitt gamla vanliga glada, och mer motiverade jag.

Ni som läser den här bloggen får gärna skriva något inlägg, Jag vet ju att det är en del som gör det. Men eftersom att jag nästan aldrig ser något avtryck, så blir jag nyfiken vad de som läser här, tycker om det jag skriver.

Inget tvång så klart.