Idag känns det som att det kommer att bli en bra dag.

Ja, så känns det sedan vi alla tre gick upp ur våra sängar på morgonen. Så känns det nu med så får hoppas att det fortsätter på det sättet. Inte sovit så mycket eller gott i natt, men känner mig ändå pigg och harmonisk. Skönt. :-)

Elias sov hos sin mamma i natt igen, mysigt är det allt men jag är rädd för att jag, i sömnen ska av misstag lägga mig på honom. Eller att han ska ramla i golvet någon gång under natten. Men det har aldrig inträffat, något av dem. Det är ju bra. Men känslan finns där ibland.

När jag lämnade Linnea på dagiset i på morgonen, så satt de andra små och grejade med trolldeg. Jag fylldes av en så mysig och lycklig nostalgisk känsla. Sådant höll vi på med på dagiset vi gick på jag och brorsan. Har det i färskt minne än. Hur degen luktade, smakade och såg ut. Man fick inte och får inte äta den.

Men det första lillan gjorde då hon såg degen på bordet, var att ta en klimp i munnen. Vilken buse. Läraren var snabbt framme och tog den ur hennes mun. Sa att så fick man inte göra. Den är inte bra att äta på. Linnea såg mest förvånad ut. Den så kallade maten smakade ju inte gott eller som den ska.

Såg så roligt ut, men är glad att hon har en snabb lärare. :-) Just nu så sitter jag här vid datorn och lyssnar på musik och spelar spel. Det är något som får mig mycket avslappnad. Inget beroende. Min lille son Elias blev nio månader igår. Något riktigt glädjande hände på kvällen, han gick och höll sig i efter möblerna. Så plötsligt släppte han händerna och tog två trippande steg på tå.

Vilken enorm glädje jag kände i den stunden. :-D Så stolt över min goa lille son. Hans storasyster var också tidig att gå. Fast han kryper och går efter möblerna, igen nu. Provstartade. Det var verkligen härligt att se det framsteget av han.

Idag så kommer min älskade make hem från jobb i Skåne. Ska bli så skönt och kul att träffa honom igen. Har längtat så mycket efter honom. Snart så kommer han hem. Äntligen! :-D Har aldrig älskat något så djupt så som jag älskar min make. Barnen delar första platsen med sin pappa, naturligtvis. Härligt!

Får hoppas att Elias vänjer sig vid att han inte kan få som han vill jämt, när det kommer till att jag ska amma honom, och även komma upp i famnen. Han är mysig men han måste bli mer självständig. Han får komma upp i famnen och ligga tätt intill, men inte så som när han enbart åt från mamma sin.

Det är inget roligt alls att höra hans gråt och hur arg han blir, men han vänjer sig med tiden att mor och far är nära vad som än sker ändå. Tills dess så får vi tyvärr stå ut med gallskrik och en massa gråt från våran lille plutt.

En ny vecka är här med allt vad det innebär.

Ja, nu är det en ny vecka, än så länge har dagen varit bra. Men det är en person som saknas, min älskling har åkt till Skåne för att jobba där den här veckan också. Inget att göra något åt, men så tråkigt och ensamt. Visst helt ensam är jag då inte, de små är ju här med mig. Men det är inte samma sak.

Idag fyller min kära pappa 56 år. Tiden går fort, han fyllde ju 50 precis, känslomässigt alltså. Men det är ingen hög ålder, även om han känner sig gammal/äldre. Sa till honom att han är mitt i livet. Han mumlade mest till svar.

Idag har det inte varit lätt att natta de små, Linnea har ont i magen och Elias vill bara vara med mig sin mamma. Det är verkligen inte lätt det här, med en bebis som är så mammig. Han låter som en korsnig mellan, en som är på tivoli och en operasångare. Funderar på vad mina/våra grannar tänker.

Men vad ska man göra, är han hos mig och jag gör honom till viljes, ja då tar det ännu längre tid att vänja av honom. Han vill att jag ska amma honom och det ska vara länge, tryggt men då kommer jag aldrig att sluta. Inte på länge i varje fall.

Idag när jag ringde och grattulerade pappa på hans dag, berättade jag att vi alla fyra kommer på min brorsons namngivningsfest. Mamma blev så glad över det här att hon tjöt till i bakgrunden. Ska bli kul, har ju bara sett bilder på Linus som han heter, blir lite speciellt.

Det blir första gången för våra barn att träffa sin minsta kusin, och första gången för min svägerska, att träffa sin makes systerson. Får hoppas att det blir en trevlig tillställning, och det tror jag, för det brukar bara mysigt hos brorsan.

Över ett år sedan som vi var där nu, då låg Elias i magen och Julia fyllde 3 år. Nu är min brorsdotter 4 år, och det ska bli intressant och se om hon kommer ihåg sin faster. Men det gör hon säkert! :-)

Funderingar.

Idag så har jag varit ovanligt trött, men känner att jag sakta men säkert håller på och blir piggare hela tiden nu. Skönt att slippa känna sig nyvaken. Vaknade vid kl. sex i morrse av att Linnea grät, så gick upp och tittade till henne, gick på wc och sen vidare till köket. Där jag gjorde välling till tösen. 

När hon ätit upp allt så stoppade jag om min tös, och sa att hon skulle sova lite till. Lillan rullade ihop sig på sidan och somnade om. Sen vid tjugo över 7 ringde Henrik och sade god morgon och hörde hur vi mådde. Jag sa som det var att jag hade ont i magen och var väldigt trött. 

Han hade precis kommit fram till jobbet och skulle börja dagens arbete. Tog ett glas med filmjölk för att få bort den svidande känslan i magen. Trotts att vi nu är friska ifrån maginfluensan här hemma, gör det ont i min mage. Sovit dåligt sen i lördags då jag blev sjuk.

Som tur är så klarade sig Elias, får hoppas att han fortsätter att vara frisk. Man mår aldrig bra när ens små är sjuka. Nu idag så är Linnea på sitt dagis. Jag hade svårt att ta mig fram dit med vagnen.

Många gånger den här vintern har jag tappat tålamodet, då våran hyresvärd är så lat av sig att han väntar med att ploga eller sanda här omkring. Han låter irriterad på en när man ringer och ber honom ta hand om det hela. Men vad begär han av oss som bor här?. Det är väl ändå hans jobb att se till att folk kan ta sig fram här och inte ramla och slå sig?.

Den mest bekväma person jag någonsin har haft att göra med är vad han är. Vi har bett honom och hans medarbetare om hjälpt, ett feltalet gånger genom åren vi bott här. Men det ska ta så himla lång tid allt.

En gång hade vi stopp i toan av alla ställen.. Jag var nybliven förstagångs mamma, höll kåll på tösen som var mycket liten då. Orolig och sånt som man kan vara som nybliven mor. Dessutom trött och höll på och träna upp mig med knipövningar.

Ringde och sa att det hela var akut och att de fick komma NU!. Gjorde de eller någon det?. Nä, jag fick ringa och tjata på dem, att : - nu får ni komma nu eller så får vi gå på toa i skogen. Ja, då tyckte hyresvärden att jag kunde ta med lillan till "Träbaracken" eller vad han sa att stället hette.

Och vart låg nu det?. Nä, han fattade till slut att det behövdes hjälp nu. Så hans kollega kom och hjälpte till. Efter 30 minuter!. Sen hade han mage att fråga mig om jag hade något han kunde göra rent toan med... Hallå!?.

Inga verktyg eller något. Nä, här får man göra mycket själv om det ska bli något gjort alls.

Kvällen är här.

Idag åkte min älskling till Malmö och däromkring för att åter igen jobba. Han ska stanna där i två nätter. Önskar att hans jobb enbart kunde vara här uppe. Även att han kunde börja 7 och sluta 16. Men det fungerar inte så på hans jobb. Än...

Så är ensam med de små liven till någon gång på torsdag. När vet jag inte än, inte han heller. Tiderna kan sällan bestämmas på hans jobb. Önskar att jag får jobba snart. När blir det min tur att ha ett jobb att gå till?.

Så många gånger som man sökt och gått på arbetsinterjuver... Varit nära en gång att jag fått jobb. Men det fick jag veta genom andra. Vilket sätt! Men nu ska jag inte bli på dåligt humör här inte.

Har en son och en dotter, underbara barn. Dottern är en tös med mycket bus och envishet. Sonen är vanligen lugn och glad. Men har nu fått separationsångest. Något som hör till åldern. 8 månader. Försöker samtidigt att sluta amma honom, men det är tufft, han äter allt han får på dagarna. 

Men då vi släcker och ska säga god natt, ja, då vill han ha från mamma sin. Det går inte att få honom på andra tankar. Går inte få honom att sova hur mycket han än har ätit under dagen och innan. Han blir sjövild om han inte får äta.

Så det här med att sluta med amningen blir ingen lätt sak. Men skam den som ger sig! :-)

Saknar min man så hemskt mycket då han är bortrest, händer att jag ligger och oroar mig för att något hemskt har hänt honom. För inte så länge sedan så grät jag varje gång som han åkte och varje gång som han och jag sa god natt, genom telefonen.

Nu känns det lite lättare, men ensamt och pirrigt. Det värsta är min rädsla för mörker, den dyker ofta upp när han inte är här. Då lampan släcks.

Mitt första blogginlägg! :-)

Ja, vad ska man skriva om?. Det är tanken som slår mig, skriva har jag alltid tyckt om att göra. Lika så läsa böcker. Har mycket fantasi och skulle kunna tänka mig bli barnboksförfattare. Men hur blir man det?.

Kan man få sitt verk att nå ut till andra?, eller blir det bara ett fritidsintresse?. Ingen aning. Men varje gång jag fick i uppgift, i skolan, att skriva något på svenskalektionen... Det bara finns där inne mina ideer till olika fantasifulla berättelser.

Kan då jag har tid bara sitta och låta fantasin, forma sig till ord som låter läsaren gå in i en väldigt speciell värld. Det skulle nog inte vara fel att göra en bok eller liknande ändå. Fast det handlar ju om att ha tid. 

Som ganska så nybliven småbarnsmamma, till två små barn, finns det inte så mycket tid över. Men jag njuter verkligen av att få vara mamma till mina två små barn. Finns inget bättre! :-)