Har brutit min högra underarm.

I fredags när jag var på väg till barnens dagis, för att hämta hem dem, så ramlade jag omkull på ryggen, med handen under mig. Det gick så fort, ändå tyckte jag att jag såg mig för. Reste mig upp till stående, men kände inte min hand.

Sen blev jag kallsvettig i ansiktet och mådde illa. Spydde som tur var inte. Hade bara ont i ryggen, och kände mig mörbultad. Tänkte att det hade inte hänt om hyresvärden hade sandat. Han har två dagar efter olyckan, fortfarande inte sandat ute. Bara plogat, fast det tog en hel dag för honom att upptäcka, att det behövdes i torsdags.

Tillbaka till vad som hände med mig. Jag gick sakta vidare mot dagis, nu ännu försiktigare. Nära att falla igen. Men höll mig på benen. Vågade inte se armen eller handen. Kände en dov smärta, nu men tyckte jag att det var så konstigt, att jag inte kunde röra på handen.

Väl framme innanför dörrarna på dagiset, lyfte jag på jackärmen, med den vänstra handen. Usch! Högerhanden hängde rakt ner. Gick inte röra på den. Kunde bara röra på ringfingret, och lillfingret, men bara några millimeter. Armen var svullen, blåflamig och böjd i en onaturlig vinkel. På insidan av armens sida var det en rund och stor utboktning.

På något sätt förstod jag att den var bruten, och inte stukad som jag först hade trott. Mötte en lärare i entrén och då kom tårarna och allvaret sjönk mer och mer in. Hon lät mig ringa till maken, och be honom komma och hämta mig från sitt jobb. Blev mer och mer knäsvag.

Kände mer tydlig smärta ju mer tiden gick.

Läraren sa att hon utan tvekan, kunde köra mig till läkarhuset i Stenungsund. Behövde inte betala pengar för bensinen. Gulligt.
Innan vi gjort oss klara för att snabbt åka iväg, hade en annan lärare ringt och rådfrågat dem på Läkarhuset. Om vi skulle åka till dem eller direkt till sjukhuset.

De sa att de gärna tog emot mig på Läkarhuset, väl där behövde jag inte vänta mer än några minuter, innan de ropade att det var min tur. Satte mig och beskrev mitt ärende. De såg med en gång att armen mycket troligt var av.

Satte mig och väntade på att bli undersökt av en läkare. Tog inte så lång tid det heller, förrän en doktor ropade upp mig. Han var lugn, snäll mot mig, och försiktig med armen. Han sa att den är av, men för att försäkra sig helt, skulle han skicka en remiss till röntgen, på Kungälvs sjukhus.

Deras röntgen - sköterska var sjuk, så de kunde inte behandla mig på Läkarhuset. Fick ett stödbandage och låg på en brits och vilade.

Fick en stark smärtstillande tablett och några glas med vatten i. Några tidningar att läsa, under tiden som jag ringde till maken, och berättade vad läkaren hade sagt. Sen även höra med maken vart han befann sig. Han sa att han hade fått stopp på sin tjänstebil, vid Kungälv. Att den vägrade starta.

Bad honom ringa till barnens dagis och berätta läget för dem där, och att han skulle säga till dem att han kommer så fort han kan. De sa att barnen fick stanna på dagis så länge som det krävdes. Tacksamhet kände jag mot dem, att de ställer upp när det verkligen krisar.

Läkarhuset ringde efter en taxi, som gratis körde mig till akuten, på Kungälvs sjukhus. Kroppen utsundrade under tiden lyckorus, eller något i den stilen. Jag var även i chock. Förstod men samtidigt var jag fnittrig och lugn. Hade plötsligt inte så ont, som jag tyckte att jag egentligen borde ha.

Tyckte inte om mitt eget fnitter. Men de sa att det är en kombination av, att kroppen lugnar mig och stillar min smärta. Framme på akuten tog jag en kö lapp och tackade chauffören för hjälpen dit.

Satte mig en kort stund i en fåtölj och hämtade mig lite, innan jag hörde att det pip och det var min tur, att gå till anmällningsluckan. Fick gå till röntgen med en gång då jag fått en remiss från Läkarhuset dit.

Några trappor upp och flera gångar och dörrar senare, plus att jag gått lite fel, var jag framme vid väntrummet på röntgen. Ringde på en klocka och satte mig ner och såg på TV, medans jag väntade på min tur.

En stund senare satte sig en receptionist i luckan, och tryckte på knappen så att det blev min tur. Strax var jag inne i röntgenrummet, och en sköterska lade försiktigt min arm på en svart platta, med lazerfärgade strålar i ett kors, som gick över min arm.

Satt bixtstilla. Fick ha armen i två olika vinklar. Blev bra bilder. Sen fick jag med mig en grön lapp plus några andra lappar, jag hade med mig från Läkarhuset. När jag kommit tillbaka till akutmottagningen, fick jag sitta ner i ett undersökningsrum.

Där det fanns en dator, där de visade mig röntgen bilderna på min arm och hand. Det var som jag redan förstått. Min arm var av och ena benpipan buktade ut i skinnet. Ingen bula med andra ord. Sen hade det gått av småbitar från den.

Blev hänvisad till ett rum med kryckor, och alla möjliga lådor på flera hyllor, på väggarna runt mig. Mitt i rummet var en brits. Satte mig på den och en sköterska bad mig vänta tills doktorn kom.

Tog ett tag men jag behövde lugna ner mig med djupa andetag. Så lade mig ner och höll nästan på att somna. Då samma sköterska, doktorn och en väktare kom in i rummet. De förklarade att väktaren skulle hjälpa till, att hålla emot i min överarm, när doktorn samtidigt, ska dra rätt benet i armen.

Var så rädd för att det skulle göra ont, att jag skakade i hela kroppen. Sköterskan bad mig slappna av, säncka axlarna och ta dubbla andetag. Fick en stor bedövningsspruta rakt i brottet på armen.

Sen när bedövningen tagit drog de min arm i rätt läge. Efter det lugnade jag mer och mer ner mig, men hela kroppen skakade och jag hackade tänder obehindrat. Fick en varm filt på mig, och det blev bättre med skakningarna. Sen tvättade och gipsade doktorn mig från knogarna, både över tummen och fingrarna rakt över till armvecket.

De lämnade fingrar och tumme fria och ca. 5 cm på baksidan av underarmen. Där den är täckt med tjockt lindat bandage.
Efter gipsningen fick jag ett informationshäfte, om hur man gör med en gipsad kroppsdel. Sköterskan gav mig även en larmklocka, om det skulle vara så att jag undrade över något.

Somnade strax efter det att de hade lämnat rummet. Doktorn skulle meddela röntgen att jag var gipsad, och att jag behövde gå upp dit igen, för att röntga armen igen. Det här för att de ville se att benbitarna och benpipan, skulle ligga rätt i min arm.

Samma sköterska väckte mig efter en timma, då fanns det tid för mig att bli röntgad igen. Fick lite vatten och tog den här gången hissen, istället för som första gången, trapporna. Kom in i röntgenrummet nästan med en gång, efter det att jag hade anmält mig i luckan. Samma procedur den här gången med armen, som första gången.

Han som tog bilderna sa att det såg jätte bra ut, önskade mig lycka till och gav mig en grön lapp.
Sen tog jag hissen ner till akutmottagningen igen. Lämnade in den gröna lappen i akutmottagningsluckan. Sen bad de mig att sätta mig i vilorummet igen, och invänta att doktorn med flera, skulle titta på de nya röntgenbilderna.

Där satt en tant med sin sambo, som väntade på att få bli gipsad o.s.v. hon med. Småpratade lite med dem. Även hon hade ramlat, istället för som mig, höger arm, så hade hon brutet sin vänsterarm.

Sköterskan som hela tiden haft hand om mig, kom in i vilorummet, och sa att jag kunde komma med henne nu. Gick med henne ut i korridoren, där doktorn stod och väntade på mig. Han meddelade att allt än så länge såg bra ut på bilderna, och att jag i och med det här nu fick åka hem.

Han sa att om en vecka ska jag komma på återbesök, och ny kontroll av armen, för att försäkra sig om att det läker som det ska. Gör det inte det kanske det blir tal om operation. Han trodde innan han pratat med ytterligare en personal, att det kanske skulle operaras i armen, om röntgen den andra gången, hade visat att benbitar och benpipor satt fel.

Gick efter beskedet ut till akutens väntrum igen, där jag satte mig framför TV : n som visade en Bond - film på TV 3. Ringde till maken och meddelade honom att jag nu fick åka hem. Han kom efter ca. en timma.

Sen ringde jag till mamma och berättade samma sak för henne. Hon berättade lite om hur det var för henne, då hon för 10 - 12 år sedan bröt sin handled. Sen bad jag om värktabletter, då min arm hade börjat göra ordentligt ont nu. Fick två tabletter och några glas med vatten.

Under tiden kom maken och hämtade hem mig. De små satt och sov i bilen, var en lång dag för oss alla fyra. Jätte trött och somnade fort den kvällen. Dock sov jag korta stunder, precis som i natt. Armen gör väldigt ont, glad att vi har värktabletter hemma.