En vanlig dag. :-)

Det är det, men även än så länge, en skön och avslappnad dag. För det behöver man.

Som kanske bekant är min mage den som har makten i mitt liv, låter jätte jobbigt och det är det verkligen. Den får sina akuta anfall när man minst annar det. Börjar helt plötsligt med en enorm magsmärta som bara ökar i sin styrka, man står inte ut. Det värsta är ändå inte smärtan eller att magen svullnar upp till sin dubbla storlek...

Eller att man går som dubbelvikt innan och efter anfallen...

Man måste springa till wc för att hinna... Väl där gör det så ont att man vill inte vara med. Som om det inte är illa nog, så behöver man inget göra.. den gör som den vill länge. Vad kan jag ha gjort för att utstå en sådan här mage?.

Inget.

Sen är plågan inte över där.. utan då mår man illa.. Sen får jag helt utslagen, men en krampande mage, ligga i badkaret och ha på varmvatten mot magen. Inget annat hjälper.. Eller hjälper, det gör det inte så mycket egentligen. Mer lindrar.

Sen kommer jag inte upp där ifrån, kramperna fortsätter och det finns inga krafter kvar. Inga magmuskler eller benmuskler, som man kan ta till hjälp av att resa på sig. Varför? Lider verkligen av den här magen.

Så får hjälp av maken om han är hemma, annars tar jag mig upp i slow motion. Nästan omöjligt. Efter några timmar mår jag nästan bra, men är väldigt kraftlös. Men tvingar mig att göra det man ska som mamma. Om nu inte maken är hemma, då ligger jag och halvsover och hämtar kraft. Han är underbar.

Som tur är händer det här mest på nätterna, då sover de små och är helt oberörda av vad som händer. Dagen efter är jag bättre men trött. Men fixar ändå det viktiga. Har undersökt vad det är för fel, men de hittar inget fel.

Vc säger att allt ser bra ut och att jag är helt frisk. Trotts det kvarstår min undran.. varför gör magen så här så ofta och plötsligt?. Det enda jag fick som svar på vc i vintras, var att jag har en väldigt känslig mage och det som hör till.

Överkänslighet.

Något som man får lära sig att leva med och man får själv märka vad den, reagerar mest på sa de. Men saken är den att, den gör som den vill.. vad jag än äter och när jag än äter. Rasar som tur är inte i vikt och näringen tas upp.

Men det finns ju värre saker än det här i världen, att råka ut för. Så egentligen har jag inte så mycket att klaga över.
Idag, just nu, har jag "bara" magknip. Den står jag ut med. Har jag haft i många år. Trodde först att det här berodde på stress och press.

Men nu för tiden är allt frid och fröjd, så då beror det inte på det. Dessutom har min mage alltid varit kaput. Men det är värst nu sedan något år. Men, men, som sagt, det finns dem som har det mycket värre.