Piggare och gladare! :-)

Hej!

Nu vet jag inte hur många som följer den här bloggen. Men den är ju inte till för enbart er skull. Utan mest för min del, att lätta hjärtat och skriva av mig med mina tankar en stund. Skriver ju inget jätte privat här, och det tänker jag heller inte börja med.

Jag var emot allt vad bloggar, Facebook och allt vad det heter, för bara ett tag sedan. Tänkte bestämt, : att aldrig ska jag skaffa mig en blogg o.s.v. Men se här, jag bloggar från och till, några gånger i månaden. Sedan i början utav det här året.

Sen hur länge jag kommer att fortsätta med det här bloggandet, det får framtiden visa i så fall. Kanske inte är många som tittar in här. För mig så spelar det ingen roll, jag skriver av mig och loggar ut. Känner mig lättad i sinnet i efterhand.

Det är det viktigaste för just mig, med att jag bloggar. Jag följer en del bloggar själv, och tycker att det finns en hel del intressanta. Inte alltid som jag skriver ner någon kommentar, hos dem som jag går in och läser bloggen hos. Men för det mesta försöker jag att, lämna lite vad jag tänker och tycker, när jag har läst något inlägg.

Hur som helst. :-)

Pratade med barnens förskolelärare/dagislärare, igår då jag hämtade hem dem vid tre. Hon sa att jag kan hämta de små vilken tid jag vill, bara jag hör av mig om någon förändring. På morgonen då jag lämnar dem eller dagen innan då jag hämtar dem. Skulle det komma något "akut" ärende, så är det, ju bara att ringa och säga som det är till dem.

Men det här vet jag om redan, något jag också gör ut i fall att. Det hon också sa var att, har jag något ärende som gör att jag inte kan komma vid den tiden, som vi kommit överens om, så går det bra att hämta de små senast fyra.

Sen när jag har fått tag i ett jobb, så ska jag (självklart) lämna dem mitt schema. Så att vi kan komma överens om, när jag eller maken ska lämna dem och hämta dem. Absolut. Hon sa med andra ord inget nytt, mer självklara saker. Som jag och maken personligen tycker och tänkt innan jag frågade henne.

Hon sa att hon skulle meddela chefen där, om vad jag och hon har kommit fram till. Så nu är det här avklarat och då tänker jag inte mer på det här. Glada minner. :-)

Idag på morgonen när jag vaknade, så kände jag mig (och gör just nu) väldigt utvilad. Första gången på länge nu. Nu är jag och de andra i familjen, ändå fortfarande förkylda. Men det börjar sakta men säkert gå över.

Gick bra att göra de små klara för morgonen och de åt frukost, traschlade inte lika mycket då jag klädde på dem. Mer medgörliga. Skönt! Så jag tror att även de har sovit bra i natt. Väl framme på dagiset, så var båda ivriga med att komma in och leka. Fick hindra dem lite, då skorna och tunna jackor måste av först.

Sen gick de fort upp för trappan, ville knappt hålla mamma sin i händerna. Men blev så tvungna, inte vill man att de ska ramla. Gjorde jag själv som liten, och jag minns hur ont det gjorde. Sen öppna grinden och lämna ytterkläderna i sina korgar, på sina platser.

Men de väntade om än otåligt. Sen till slut fick man lämnas över till en snäll fröken, och där efter leka. :-) hehe Mina små mysar. Vad jag älskar våra små pluttar! De är det bästa som har hänt mig. Värda mer än något här i livet och på jorden.

Har en envis husfluga, i sovrummet, som har varit där inne länge. Ändå står sovrumsdörren på vid gavel. Men den är på en och irriterar en. Att den inte bara kan flyga ut ur rummet, vill inte gärna slå ihjäl den. Äckligt. Men vad ska man göra, när den är på en hela tiden. Blä!

Host, host.

Snart är det helg. Alltid lika avkopplande för oss alla fyra. :-)
Får se vad vi hittar på för något. Beror mest på vädret. Hoppas att det blir lagom av allt. Picnic - väder (?). Vore mysigt. Får väl se.

Igår eftermiddag (sent) ringde det en arbetscoatch (rätt stavning?), till mig och frågade om jag kunde komma till honom. Det kan jag absolut göra. Så fick tid nästa vecka på torsdag klockan 11. Blir på arbetsförmedlingen, så det blir inte så svårt, att veta vart man ska gå, för att hitta honom.

Jag vet hur man söker jobb, men jag har varit ifrån det här med jobbsökande och att jobba. Länge, i flera år. Så det var jag som gav det förslaget, till min kontaktperson på arbetsförmedlingen. Känner att jag kan behöva det. Skulle det vara så att han inte behöver hjälpa mig med så mycket, så är det ju jätte bra. Jag ska verkligen göra allt jag kan, med och utan hjälp. För att bli den som går till jobbet varje morgon och tjänar in en slant.

Skulle vara så skönt för oss båda här hemma. Då kan maken ta ledigt och göra vad han känner för, med våra små. Om jag får jobb, och är på jobbet. Någon dag eller så. Det skulle säkert fungera för både han och förskolan. För han har bara varit hemma, de pappadagarna då de små föddes. Sen sin semester på Jul och sommar så klart och helgerna.

Men inte så som jag har och är. Det vet jag att han drömt och drömmer om att vara. Det kliar mycket i mina fingrar om man säger så. Jag vill verkligen jobba. Känna mig behövd på ett annat sätt, sträcka på mig. Även träffa andra vuxna, behöver inte bli vän med någon av dem. Men det skulle inte vara fel heller.

Det här får framtiden visa och mitt arbetssökande. Jag känner mig pigg, motiverad och har mer energi nu än på länge. Härlig känsla att ha i kroppen. :-)

Det här har hänt. :-)

Ja, nu var det ett tag sedan som jag skrev här. Men har en hel del saker att göra. Har fått ett nytt kusinbarn. :-D Något jag blev och är jätte glad för. Hon föddes för några veckor sedan och heter Saga. Det är en av mina många kusiner som har blivit mamma för första gången.

Har varit inne på Karros blogg lite då och då, för att bland annat gratulera till deras tös och för att se hur hon ser ut. De har fått en jätte söt dotter. Hon är änså länge lik sin mamma, så det är en del Frödelius över min ena morbrors första barnbarn.

Men det ändras ju med tiden, hela tiden. Mina små var och är väldigt lika sin pappa. Men det finns lite från mig i dem båda, kan jag se först nu. Roligt och mysigt det här med barn.

Sen så har jag varit inne på min svägerskas blogg, och tittat på deras småttingar. Linus min brorson, har precis börjat gå. :-D Blev jätte glad för deras skull då jag läste det här, först inne på Facebook.

Sen gick jag in på Svägerskans blogg och där hade det kommit upp lite fler bilder. Passade på att lämna lite inlägg där och gratta. Min bror har även han en blogg, och där går jag också in nästan dagligen. Om jag hinner.

Han skriver mest om sin träning och lite andra nöjen han har. Idag såg jag att han också hade lagt upp ett nytt inlägg. Grattade dem där också. Läste att Linus hade tagit 5 steg eller lite till mot sin mamma. Vilken duktig liten pojke.

Inte så länge sedan som våran pojke tog sina första steg han heller. :-) Känns inte som så länge sedan som tösen gjorde det heller. Tiden går så fort. Minns vilken glädje man kände då jag såg dem gå.

Elias håller på fortfarande och hittar rätt teknik när det gäller att gå. Han är så duktig. Går helt själv, men är inte lika stadig på sina ben, som hans storasyster var i samma ålder. Men det är ju lite olika för alla barn. Alla har vi våran "klocka" som bestämmer när det är dags för olika skeden i livets utveckling.

Han försöker att hänga med sin syster så gott det bara går, på sina korta ben. Småspringer efter henne och man ser verkligen hur inne han är i att klara det. Sen efter en liten stund ramlar han. Men försöker på nytt igen, efter en stund. Jätte duktigt.

Ser så härligt ut då mina små mer och mer tyr sig till varandra och leker lite smått ihop. Men mest så leker Elias för sig själv och vill inte dela med sig av sina saker om han håller dem i sina händer. Linnea vill ha med honom här och var och tar gärna ifrån honom, hans leksaker. Så det kan komma små illvrål från honom ibland.

Annars är han en stillsam kille och funderar mycket. Han vet vad han vill och pekar mycket på saker han vill ha eller undrar över vad de är för något.

Frågar man honom om han till exempel, vill ha mer mat så hör man honom, låta med ett humande ljud. Samtidigt som han nickar åt en. Han kan säga : mamma, pappa, bampa = lampa, a a = ja. Nä =nej. Ack = tack (med tydligt K. Sen vinkar han när man säger Hej.

Igår så var jag på Arbetsförmedlingen och det gick jätte bra. Min kontaktperson var jätte nöjd med mig. Känns skönt. Var lite nervös för vad hon skulle säga. Nu är det bara att söka vidare, så får jag nog tag i något jobb fram över.

Cyklade hemifrån till stationen, tåget kom 5 till 10 minuter senare. Vid kvart i elva var jag framme. Hade tid elva. Sen kom bussen vid ett -tiden, var klar vid tolv. Så satt och solade under tiden jag väntade. Skönt.

Sen tog jag cykeln hemåt, då jag kommit fram till buss - och tågstationen. Skönt att röra på sig. Vid 15.40 hämtade jag hem de små från deras dagis. Jag hörde av en lärare i förgår, att hon sa att det gick bra att hämta vid fyra. Men chefen på dagiset hade inte fått veta det här av henne. Så han ringde efter mig, då jag tog mig en lur. Trodde att jag skulle vara där vid fyra som hon sa var okej.

Men han undrade om något hade hänt, eftersom att jag inte hade dykt upp vid tre. Han hade inte nämt 9 till tre för mig. Jag hade hört att jag skulle lämta 9 och hämta 16 igår, och det fick jag bestämma själv. Så jag trodde själv att något hade hänt med mina små, när han ringde efter mig.

Jag antar att han har mycket att tänka på, att han därför trodde helt säkert, att han hade sagt 15 till mig. Men han sa 16. Men då jag sen frågade honom då jag kom och hämtade, så ville han knappt hälsa. Mes. Så jag tog upp det med en annan lärare, med honom bredvid. Sa förlåt och att det tydligen var ett missförstånd.

Idag på morgonen frågade jag honom om när jag ska hämta dem idag. - Vid tre som igår. Hmm jaja, man kan inte förstå sig på alla. Så naturligtvis hämtar jag dem vid tre idag. Bara så konstigt, för förra veckan när de små började heltid, så att jag kan söka jobb på heltid, sa han att nästa vecka (denna), så ska jag ha följande tid : 9 till 16. Hörde en gång till för att försäkra mig och skrev sen ner det i almanackan.

Men han menade tydligen på att det bara var på tisdagen, som jag skulle ha dem till 16. Varför inte de andra dagarna, som han sa gick bra?. Kan han ha glömt av vad han sa till mig tro?. - Nio till sexton från och med nästa vecka och framåt. - Vad bra! Då säger vi det. För jag måste ha tid på mig att söka jobb. - Ja, men du bestämmer själv, vilka tiden du vill hämta och lämna, dina barn, bara säg till.

Men igår.. - Nej, det var bara i tisdags. Nu i vecka är det nio till 15 som gäller. Jaja.. Orkar inte tjafsa med honom, kan bli så fel då. Men utöver det så går allt bra och inga sura minner, mellan mig och dagischefen.

En vanlig dag. :-)

Det är det, men även än så länge, en skön och avslappnad dag. För det behöver man.

Som kanske bekant är min mage den som har makten i mitt liv, låter jätte jobbigt och det är det verkligen. Den får sina akuta anfall när man minst annar det. Börjar helt plötsligt med en enorm magsmärta som bara ökar i sin styrka, man står inte ut. Det värsta är ändå inte smärtan eller att magen svullnar upp till sin dubbla storlek...

Eller att man går som dubbelvikt innan och efter anfallen...

Man måste springa till wc för att hinna... Väl där gör det så ont att man vill inte vara med. Som om det inte är illa nog, så behöver man inget göra.. den gör som den vill länge. Vad kan jag ha gjort för att utstå en sådan här mage?.

Inget.

Sen är plågan inte över där.. utan då mår man illa.. Sen får jag helt utslagen, men en krampande mage, ligga i badkaret och ha på varmvatten mot magen. Inget annat hjälper.. Eller hjälper, det gör det inte så mycket egentligen. Mer lindrar.

Sen kommer jag inte upp där ifrån, kramperna fortsätter och det finns inga krafter kvar. Inga magmuskler eller benmuskler, som man kan ta till hjälp av att resa på sig. Varför? Lider verkligen av den här magen.

Så får hjälp av maken om han är hemma, annars tar jag mig upp i slow motion. Nästan omöjligt. Efter några timmar mår jag nästan bra, men är väldigt kraftlös. Men tvingar mig att göra det man ska som mamma. Om nu inte maken är hemma, då ligger jag och halvsover och hämtar kraft. Han är underbar.

Som tur är händer det här mest på nätterna, då sover de små och är helt oberörda av vad som händer. Dagen efter är jag bättre men trött. Men fixar ändå det viktiga. Har undersökt vad det är för fel, men de hittar inget fel.

Vc säger att allt ser bra ut och att jag är helt frisk. Trotts det kvarstår min undran.. varför gör magen så här så ofta och plötsligt?. Det enda jag fick som svar på vc i vintras, var att jag har en väldigt känslig mage och det som hör till.

Överkänslighet.

Något som man får lära sig att leva med och man får själv märka vad den, reagerar mest på sa de. Men saken är den att, den gör som den vill.. vad jag än äter och när jag än äter. Rasar som tur är inte i vikt och näringen tas upp.

Men det finns ju värre saker än det här i världen, att råka ut för. Så egentligen har jag inte så mycket att klaga över.
Idag, just nu, har jag "bara" magknip. Den står jag ut med. Har jag haft i många år. Trodde först att det här berodde på stress och press.

Men nu för tiden är allt frid och fröjd, så då beror det inte på det. Dessutom har min mage alltid varit kaput. Men det är värst nu sedan något år. Men, men, som sagt, det finns dem som har det mycket värre.

Besök av en vän från förr. :-D

Ja, nu var det ett tag sedan som jag skrev något här. Varit och är fullt upp, men nu är det en ledig stund över. Elias ligger och sover och Linnea ser på tecknat på någon barnkanal med sin pappa. Till det dricker hon vatten och äter chips och dip.

Maken sitter bredvid och tittar mot tv : n då och då, men sitter mest vid den bärbara datorn och grejar med foton på de små. Det har varit en helt underbar dag idag. Fick besök av Maria Korpi Sondell, och hennes två barn. 3 och 6 år gammal är de, en pojke och en tös.

Vi pratade om åren som gått och vad vi gör nu för tiden, detta då vi inte träffats på 11 år nu. Så det var verkligen på tiden att ses. Medans vi pratade fikade vi med min man och våra respektive barn.

Efter det lekte de små, från och till var det skrik och gråt men mest skrattade de. När vi fikat och pratat klart, så började maken på med middagen vi sedan åt. Då var alla fyra små så trötta och grät, att vi beslöt oss för att gå ut och gå en sväng för att leta upp en lekplats till barnen.

De mådde genast bättre, även om tröttheten fanns där. När de lekt en stund gick vi in och åt en jätte god middag ihop. Det var :
potatisgratäng, kantarellsås, fläskstek i ugn och sallad med lite olika slags färska grönsaker i.

Det här åt vi alla ute på vår balkong då vädret var varmt och det passade på att vara uppehåll. Under tiden pratade vi om allt vi gjort dessa 11 år sedan vi sist sågs. Runt 4 timmar senare åkte gästerna hem till sig och jag satte igång med disken och att städa upp efter mat och så vidare.

Sedan gick jag och lade Elias för kvällen och satte mig med de andra två i tv - soffan. Nu tar jag det lungt och njuter att lugnet.
Om en stund ska vi sova för natten. Får hoppas att Linnea går med på att sova i sin säng i natt.

I morgon måndag så börjar Henke att jobba igen efter sin semester, han ska jobba nere i Malmö över dagen. Får hoppas att det går bra ner och upp. Tycker inte om att han ska behöva åka dit igen. Han har varit där lite väl mycket nu de senaste åren. Så får hoppas det blir ett slut på Malmö - jobben snart. Att han då bara jobbar häromkring. Att det då ändå kommer in tillräckligt med pengar. För när han jobbar där nere får han lite extra, det är väl det enda pluset med det hela i så fall.

Igår så var vi över dagen nere i Gislaved, hos mina svärföräldrar och svåger. Med var även mina föräldrar. Stannade från lunch - tid till tidig kväll. Var jätte trevligt och de bjöd på mycket god mat. Barnen fick presenter av sin mormor och morfar. Så där härligt spontant. :-)

Är inne i jobbsökandet och har varit på två interjuer och sökt tre jobb. Hoppas att jag får tag i något snart. Jag ger mig inte. Sen så har vi börjat ta tag i det här med motionen på allvar. Den här veckan har vi cyklat med de små på varsin cykel, 4 mil sammanlagt. 2 mil varje dag i två dagar med varannan dag vila och varannan dag rörelse. Skönt! :-)