Funderingarna fortsätter, med mer svar på frågorna jag alltid undrat över i hela mitt liv.

År 2013 är här. Inte skrivit på riktigt länge här nu, men det får bli en ändring på det nu. Är betydelsefullt för mig att kunna skriva av mig här då och då, när andan faller sig på. Fick reda på att jag har diagnosen ADD, hösten - 12. Genom olika undersökningar under lång tid och genom olika samtal och tester. ADD står för : Attention Deficit Disorder. Det är ett neuropsykriatriskt fontionshinder. Man har det i generna och går det antingen a mamma eller pappa, eller båda sidorna. Ska i det här inlägget skriva ner en förklarning på vad det betyder och innebär att ha och leva med ADD. Attention Deficit Disorder (ADD) är en av de tre subtyper av Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Begreppet har formellt ändrats år 1994, i den nya Diagnostisk och statistisk handbok för mentala störningar, fjärde upplagan (DSM-IV) till "ADHD övervägande ouppmärksam" (ADHD-PI eller ADHD-I), även om termen ADHD är fortfarande i stor utsträckning används. Olika länder har använt olika sätt att diagnostisera ADD. I Storbritannien skriver de att, diagnosen bygger på en ganska smal uppsättning av symptom, och cirka 0,5-1% av barnen tros ha uppmärksamhet eller problem hyperaktivitet. USA använde en mycket bredare definition av begreppet ADHD. Som ett resultat, har upp till 10% av barnen i USA beskrivits med ADHD. Aktuella uppskattningar tyder på att ADHD finns över hela världen i ungefär 1-5% av befolkningen. Ungefär fem gånger fler pojkar än flickor diagnosen ADHD. Läkemedel inkluderar två klasser av läkemedel, stimulantia och icke-stimulantia. Läkemedel för ADHD är indelade i första linjens läkemedel och andra linjens läkemedel. Första linjens läkemedel inkluderar flera av stimulantia, och tenderar att ha en högre svarsfrekvens och effekt storlek än andra linjens läkemedel. Även medicinering kan bidra till att förbättra koncentration, botar inte ADD och symtomen kommer tillbaka när medicineringen stoppas. ADD liknar de andra subtyper av ADHD i att den kännetecknas främst av: ouppmärksamhet, lätt distraherbarhet, desorganisation, förhalning, och glömska, där det skiljer i letargi - trötthet , och har färre eller inga symtom på hyperaktivitet eller impulsivitet typiska för andra ADHD subtyper. I vissa fall kan barn som tycker om att lära sig utveckla en känsla av rädsla när de ställs inför strukturerat eller planerade arbete, särskilt långa eller grupp-baserade som kräver utökad fokus, även om de verkligen förstår ämnet. Barn med ADD kan löpa större risk för akademiska misslyckanden och tidigt utträde från skolan. Lärare och föräldrar kan göra felaktiga antaganden om beteenden och attityder till ett barn med ADD (t.ex. "du är oansvarig", "du är omogen", "du är lat", "du inte bryr dig / visa någon ansträngning", "du bara inte försöker", etc. Jag känner igen mig så väl i det som beskrivs i hur vi med ADD är, och bemöts när folk. Jag har alltid kännt mig annorlunda, lite utanför och har ständigt blivit felbedömd. Jag orkar inte med i sådana situationer och gör det inte bättre, då jag förklarar mig, för mig noga och begripligt, men då uppfattas som trög, lat ja läs ovan. Då har jag ändå bara en lätt variant av det här fontionshindret. Tänk vad mycket det finns att läsa om det, och samtidigt går forskningen och kunskapen framåt. När jag var barn och tonåring så visste inte många om dessa diagnoser och vad de innebär. Sen när de började rispa i informationen om dessa olika slags diagnoser, trodde de att det växer bort när man blir vuxen. Så fel de har de kunniga forskarna. Det går aldrig bort. Det kanske bara ändrar karaktär, men av med det blir man aldrig. Jag är i allra högsta grad (trotts min lätta variant) påverkad av min ADD, i det dagliga livet. Jag vet vad jag vill, kan och så vidare. Men det är inte alltid mitt huvud orkar med det hela. Det blir tungt och trögt. Man orkar inte ta in saker i huvudet, stress påverkar mig både i huvud och kropp. En del dagar kan jag somna hur lätt som helst på soffan, ingen energi alls. Andra trött men tillräckligt pigg för att orka med. Folk som trakaserat mig i många år, de har skadat mig på alla tänkvärda sätt. I sin oförstånd och vem vet vad. Bara för att man inte alltid orkar med, eller inte är som alla andra. Eller har ett annorlunda efternamn. Ett namn med lång historia bakom sig. Min pappa tog reda på en del om mitt flicknamn. Det är ett knäcktnamn det vill säga soldatnamn. Från tiden då det fanns indelta soldater i sverige. Män som togs ifrån sitt vanliga svensson-namn. Fick det ersatt med ett mer passande namn. Som vad jag förstått togs från naturen vi är i. Äng utan Ä blev stavat med E. Örn, Mård, Lejon välj och vraka själv. Från tidig pubertet har jag haft väldigt lätt för att gå upp i vikt, och svårt att gå ner till den normala för just min kropp. Formad av yttre påverkan och den stressen. Magen klappar ihop helt. Fram till 2005, hade jag ständigt något att göra och kände mig betydelsefull och behövd. Sen började en lång resa (åter igen...) med olika arbetsförmedlingar, arbetsinterjuver, ansökningar och ja, allt man gör för att få jobb. Är på 8 : e året som långtidsarbetslös nu. 2013 är året och jag hoppas att det ska vända för mig och mina. Att man äntligen ska bli mer förstådd, mindre missförstådd och accepterad för den man faktiskt är. Det är min tur nu sedan många år, att få pröva på lyckan av att ha ett riktigt jobb. Att orka, att behövas (mer än bara som fru, mamma och vän. m.m.)utan som personen JAG. Den jag är när de andra är på sina håll. Att få komma hem från sitt jobb, tjänat in sina pengar, visa att jag kan, jag duger, jag är jag och det är tillräckligt.