Kärlek

Så mycket kärlek som jag känner för mina barn och min make, har jag aldrig kännt för någon tidigare. Den kärleken är svår att beskriva och går inte att ta på. Den får en att bli varm i hela kroppen.

Den gör en glad och så lycklig. Trodde inte att jag skulle träffa min livs kärlek, ännu mindre att vi skulle få två så underbara barn tillsammans. Men det fick vi och det är jag så tacksam för.

Har som jag tidigare skrivit, träffat på en människa (förra bvc) som inte behandlat mig som man ska behandla någon. Idag pratade jag med våran nya bvc om det som hänt, hon är så go den människan. Hon stöttar en och lätt mig gråta och säga vad jag hade på hjärtat.

Hon fick mig att känna det jag redan vet, att jag är den bästa mor våra barn kan ha/få. Det finns inget bättre för dem. Förutom deras pappa då. Det här jag vetat sedan de låg i magen. Men åker man på en "smäll", så som vi/jag gjorde strax efter vår sons födelse.. Det gör otroligt ont i ens väsen.


Men nu har jag börjat komma mer och mer tillbaka, jag känner mig starkare och känner att jag har mer skin på näsan idag, än vad jag hade då.
Mig ska ingen rå på, och nåde dem som försöker sig på att göra mig och dem mina illa igen!

Då hugger Kobran i mig till självförsvar.

Nog om det här nu, nu blir det att försöka sova.
Imorgon kommer min älskling hem från jobb i Skåne. Längtar mycket.
Imorgon ska även lillan till dagis igen.

Tack ni som stöttat mig idag på Facebook, om någon av er läser det här. Har ändå inte berättat de mest privata i det hela. Det behövs inte tycker jag, huvudsaken är att ni är där.
Det värmer mycket! :-)