tisdag 15 november 2011

November nästan vinter

Ja, nu blir det bara kallare ute för varje dag som går. Strax blir det vinter och snö. 1 till 2 minus grader ute nu. Frost på marken och riktigt kylig luft att andas in. Jag tycker att det känns som en snölös vinter ute, än höst. Snart är året slut. Tiden går så fort.

När jag var liten så upplevde jag att tiden gick sackta, allt tog såå lång tid. Saker var högt upp på hyllor eller diskbänken. Fick dra fram stolen, klättra upp på den och kanske att man nådde fram till det man nu ville nå.

Oftast stod mamma eller pappa bakom eller bredvid mig, och hjälpte till. Minns när skåpen var så högt upp. Jag stod på tå, hoppade upp och ner, men nådde ändå inte upp. Ville komma åt godispåsen. Då stod pappa eller mamma bakom en och tog ner påsen.

Länge sedan nu, men det var så mysigt att vara liten. Krypa upp i soffan och hur man än gjorde så nådde man inte ner. När man satt med ryggen mot soffryggen. hehe. Nu är det mina små som är så där korta som jag en gång i tiden var. Jag får ett leende då jag ser dem hållas. För jag vet ju själv hur det var att inte nå upp.

Var i Ullared i fredags. Var där i fyra till fem timmar i affären. Kan det verkligen stämma?. Måste varit fel på klockan. Men barnen åt och sov i vagnen, vi hade med våran tvillingvagn plus kundvagnen in. Sov de inte, satt de med stora ögon och tittade. Försökte och lyckades ibland, att stoppa ner saker i vagnen från olika hyllor. Mina små pluttar, men det hör ju till.

Bra att jag har så mycket minnen ifrån när jag var liten, det man inte minns kommer man ihåg när man ser vad de små gör. Antingen på dagis eller hemma till exempel. I Ullared köpte vi : torrvaror som kan vara bra att ha, kläder till både oss och barnen, leksaker och pärlor och lite pärlplattor och lite till. Kundvagnen var överfull haha. Så nu behöver vi inte åka ner dit på bra länge.

Dagen efter. lördagen den 12 : e november, fyllde våran tös fyra år. Vad tiden går fort, vet att jag skriver det ofta, men den går jätte fort. Hon föddes ju precis även sonen som nu är 2,5 år. Men de är fortfarande små och krypper upp i ens knä och somnar gott. Trottsar järnet varje dag, men det hör deras ålder till. Jag har säker varit så själv som liten. Det växer bort.

Min vikt står fortfarande stilla, mer eller mindre. En del veckor väger jag något kilo mer, men sen ligger man på samma igen. Så är det för de flesta. Men nya kläder från Ullared så stod jag i hallspegeln och såg att, jag faktiskt är nästan normalviktig. Grov för att vara tjej, men inte tjock längre. Bara fem kilo kvar till normalvikt.

Man vet logiskt sett, men det är först nu, som jag ser att jag är inte så stor längre. Man hinner inte med riktigt. Men det börjar jag göra nu. Har gått ner 50 kilo, sedan min son föddes för 2,5 år sedan. Det är ju som en liten vuxen eller som ett stort barn.

Är : 168 cm lång och väger nu 72 kilo. Som gravid i slutet med sonen, så stod vågen på 122 kilo. Det är inte konstigt att jag orkar en massa mer nu. Kan tänka mig att väga mellan 65 och 67 kilo. Mindre vore inte fint på mig, som är grövre än de flesta tjejer, som normalviktig. Jag skulle se sjuk och kantig ut, om vågen stod på typ 60 kilo.

Andra med lite mindre benstomme med samma längd, skulle se normalviktiga ut. Vi är faktiskt olika byggda, så ingen kan väga samma och ha samma längd, och se lika ut. Jag har breda höfter, knän och axlar.

De flesta tjejer har lite tunnare propotioner, men det här inget jag är avundsjuk på. Där emot är jag medveten, och trivs bra med min kropp. Jag kommer inte att se ut som innan vi fick barn, jag och maken. Det är det inte många kvinnor som gör.

Jag har samma vikt och längd nu som jag hade som 16 - 17 - åring. Men efter två graviditeter, amningar och 50 kilo neråtgång, så kan man inte ser ut samma som förr. Jag har mina skavanker, lite lös hud där och så vidare, men jag har ändå bikini på stranden, och när jag känner för det baddräckt.

Vad andra tycker är upp till dem, jag trivs med mig och min kropp, skulle någon annan kvinna ha liknande kropp som mig och inte trivas, ja, då får hon ju lägga sig under kniven. Jag ser att huden blir bättre hela tiden. Min kropp har gett mig två underbara och väldigt älskade barn, den kan inte se ut som den gjorde för 14 - 15 år sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Är en gift tvåbarnsmamma som fyller trettioett i år. Oftast en lugn och glad person som bl.a. tycker om att sjunga.