onsdag 8 juni 2011

Sommar, sommar, sommar...

Nu är det sommar och om några få veckor är vi sommarlediga i familjen. Härligt. Då ska vi hitta på en massa kul tillsammans. Helgen som var så var mina föräldrar här, på flera mycket trevliga dagar. Torsdag till lördag.

Vi åt god mat, var ute på utflyckter, de små badade i havet två dagar i rad. Med mig och mamma som sällskap. Pappa och maken fiskade och maken fick napp. En av dagarna tre gäddor och den andra dagen en havsöring och en havstorsk.

Alla fem fiskarna ligger i våran frys, och väntar på att en efter en att bli tillagade och uppätna. Har provsmakat och tillagat några av dem. Finns inget godare än när fisken är färsk och tillagad. Det smälter i munnen.

Det tråkiga med att få gäster och ha mysigt, är att tiden går så fort och att de snart åker hem igen. Men snart ses vi alla igen. Inte bestämt när men snart vet vi att vi ses. Då har många av oss ledigt för sommaren, och man hinner att åka både hit och dit, och stanna lite längre.

Förra veckan var sonen magsjuk och veckan innan lika så. Idag och igår med. Vi vet nu vad han har. Han har lactosintolerans och svamp i magen. Där av humöret, klådan, torreksemen, den ömma och svullna magen och diarren.

Ringde bvc förra veckan och även veckan innan. Fick veta veckan innan att vi skulle undvika mat med mjölk och socker i. Sagt och gjort. Tar bara ett tag för magen att bli bra igen. Helgen den veckan för nu snart två veckor sedan, åkte vi och hälsade på hos mina svärföräldrar och hade det jätte mysigt.

Där berättade vi för dem att han inte får äta något med socker eller mjölk i. En dag tog vi oss ett bad i deras bubbelpool, hörde innan att de ville ge tösen och pojken något gott. Inget med socker eller mjölk i bara, sa vi.

När vi kom tillbaka från badet, kom tösen mot oss glad i hågen, och berättade att hon och lillebror fått det ena och det andra. Med socker i... suck. De hade glömt av att det inte bara var mjölken, de skulle se upp med utan även det med socker i.

Så då var vi på ruta ett igen veckan där efter, med dåliga magar och inget dagis. Det är så onödigt men lätt gjort. Så jag ringde igen och hörde mig för, fick prata med en vikarie till den sköterskan som vi annars har.

Hon sa det som våran ordinarie sagt, men även lite annat. Han är överkänslig eller intollirant mot mjölk och mår inte bra i magen av socker. Räcker med bara lite så mår han med ens dåligt. Allt hon sa stämmer in på vår son.

Nu när han varit utan det han inte tål, mår han sakta bättre på alla sätt. Hoppas att det fortsätter så. Tänk om vi hade vetat det här innan, i höstas... och innan dess för den delen.

Suck. Hade varit så mycket bättre och enklare. Den cirkus vi varit med om flera gånger genom åren, hade aldrig existerat.

Nu kommer vi troligen ändå att få en tid, hos någon barnpsykolog på något ställe, Vilket både jag, maken och många med oss, inte tycker att det finns någon anledning till. Men våran bvc - sköterska har fått för sig att sonen har bekymmer. Hade hon sett honom nu, så tror jag inte att hon gjort samma bedömning, som hon gjorde i höstas.

Men å andra sidan så litar vi inte ett dugg på henne, så det hade hon kanske gjort ändå. Om han nu skulle ha någon form av bokstavssjukdom, så tror inte jag eller min man att det är något stort, som behövs medicin till.

Han är som vi andra, när han får den kosten han tål, då blir allt både i huvud och kropp sakta bra. Det är ju som vi egentligen visste från början, vi har sagt flera gånger till bvc, att de ska titta på om han reagerar på maten. Och om det i sig gör honom torr i huden, och arg som följd.

Har bvc - sköterskan lyssnat på oss?. Nej. Känner vi oss nöjda med henne?. Nej. Stöttar hon oss som familj?. Nej. Känner vi oss trygga med henne?. Nej.

Varför?. Därför att hon redan har gjort sin egen bedömning, om sonen och står fast vid den utan att vare sig ändra sig, eller lyssna på oss.
Vill vi byta till ett nytt bvc?. Ja!, men vi orkar inte med det just nu.

Det skulle bli vårat tredje bvc. Vem orkar dunka huvudet i väggen gång på gång?, inte vi.
Här ska det råda lugn och ro, trygghet, glädje och ingen mer panik. Det är inte välkommet med folk som s.k. förstår sig på, och i själva verket inte har någon anning om vad de ställer till med, med deras sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Är en gift tvåbarnsmamma som fyller trettioett i år. Oftast en lugn och glad person som bl.a. tycker om att sjunga.