April, April din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill.

Ja, nu är det April - månad och våren börjar sakta, sakta att visa sig. Mars, April och Maj, är ju faktiskt vårmånader alla tre. Men det brukar ju som bekant ta ett tag innan alla bakslag med vinterväder drar sig tillbaka.

Januari börjar året, Februari kommer näst, Mars, April har knopp i håret, Maj och Juni blommar mest, Juli, Augusti och September härlig sommar är det då, men Oktober och November och December är så grå.

Orden i den här kända svenska årstidsvisan, stämmer inte alltid när man tittar ut eller går ut i naturen. Men den är sann, för det ska vara så som det står i årstidsvisan. Så nu har vi April - månad och då skall det helst vara knoppar och början till blommor här och var.

Fåglarna sjunger ute och även om jag som bekant har fågelfobi, sedan många år tillbaka, så tycker jag om att se dem flyga runt och höra dem sjunga. Jag tvingade mig senast igår, då vi var på Torp i Trollhättan, att gå in ensam i fågelavdelningen i djurbutiken där.

Som vanligt fick jag hjärtklappning, svettningar i ansiktet och olustkänslor i magen. Men jag tvingar mig in, för jag vill inte vara så här rädd för fåglar längre. Det är jätte jobbigt att känna sig svimfärdig, matt och känna hur paniken kommer över en.

Man kan inte rå för en fobi. Det är en skräck. Men jag måste bli av med den. Jag tycker om fåglar, de är färggranna och ser så olika ut. Men paniken kommer över mig, jag stelnar till, och tvingar mig ändå att bli kvar där vid burarna.

Sen när jag går där ifrån så känner jag mig stolt över att jag klarade det. Det är sällan som fåglar är farliga, en del är riktigt fula och andra är jätte vackra. De är mer rädda för oss människor än vad vi är för dem.

Logisk är jag och bestämd. Jag ska inte ha fobi mer har jag själv bestämt. Men det tar tid att bli av med den. Det får ta den tid det tar, jag har inte brottom. Men det skulle vara skönt att aldrig känna paniken komma, om man sätter sig vid en kiosk eller uteservering t.ex. För då kommer det mängder med fåglar. Jag vill sitta kvar, men jag klarar det inte.

På Torp köpte vi : frukt, mjölk till de små, bröd till de små, kläder till mig och de små, leksaker, gardiner till vardagsrummet och ett aquarium. När vi köper fisken om typ en vecka ska det bli så fint. Enda äckliga med fiskar, är när de är döende och döda med dödsryck. Men så är ingen av oss lika fina i det stadiet, som när vi lever. Nog sagt om det här.

Förra gången vi handlade, förra veckan även det på Torp, så köpte vi : bl.a. en framåtvänd bilbarnstol till tösen. Hon är lång för sin ålder och är jämnstor med en normallång 4 - 5 - åring, så då ska hon inte sitta trångt och inte trivas, och med det inte säkert. Nu ser hon fram emot att sitta i bilen igen. - Mamma, pappa, jag är stor tjej nu. Säger hon med ett leende. Min lilla tös.

Sonen gör framsteg hela tiden, han bli inte lika långvarigt arg så som förr, han springer hellre än sitter i vagnen, han är bättre på att uttrycka sig och göra sig förstådd. Han är i och med de här framstegen gladare. Hans torreksem är lite bättre. Han uppskattar inte att bli insmörjd. Men det är ett måste.

Han säger nu mera till vart han vill att vi ska smörja in. Duktig. Lillan klarar sig nästan helt utan blöja. Stolt. En del barn behöver helt enkelt längre tid på sig, än andra. Ingen är perfekt. Jag är mycket stolt över våra små, och älskar dem mer än något annat.