Vinter?

Ja, då var vi inne i november månad. Vad tiden går fort. Jag har avverkat några veckor på min arbetspraktikplats, och trivs mycket bra där på äldreboendet, som jag är på i stan. Inga nya saker för mig, utan bara skönt att ha något att göra på dagarna, väldigt nyttigt dessutom.

Idag när vi vaknade efter att ha sovit gott, alla fyra i en och samma säng, var det vinter ute. Minusgrader och snö så långt ögat räckte. Varit sjuk från och till ett tag nu, men mår mycket bättre nu. Inget roligt att vara vrålförkyld och orkeslös.

Så tillbaka till det här med snön. Jag gillar snö och minns hur mysigt, och kul det var med den som liten. Åka pullka och stjärtlapp, skidor och skridskor. Sen dricka en medhavd varm choklad plus mackor. Jag myser till minnet.

Som vuxen känns snön mer i vägen, och jag oroar mig för hur det går för maken, ute på vägarna, hem och in till jobbet i Göteborg. Han kör lungt, men det finns ju de som inte gör det. När det är så på det sättet, är det inte så konstigt att man blir orolig.

Knarret under skorna när man är ute och går låter så mysigt. Tanken att göra snölycktor och snögubbar, slår mig och när tid finns, ska vi ut med de små och ha skoj i snön.

Sen till det här vad som kan ske när snön slår till, idag när jag slutade för dagen, missade jag bussen med några sekunder. Ingen fara i vanliga fall, men nu var och är det ju kallt och halt. Så då hade det varit skönare att ta bussen.

Men utan val så tog jag mig ner till stan, och det tog som vanligt runt 30 minuter. Hann bli både kall och våt under tidens gång. Frös och längtade in i värmen. Framme vid buss - och tågstationen, så var tågen norrut inställda. En elledning hade gått av av snön.

Tåg från Göteborgshållet kom, men alla som ville vidare, råkade ut för samma sak som jag. Det gick inte att ta sig vidare. Som tur var gick en del bussar. Men inte många och dit jag och flera andra skulle, var det omöjligt att ta sig. Tänkte vi.. Ersättningsbuss!

Chaffören skulle egentligen inte norrut, utan var påväg mot Göteborg. Men han såg vad som hände och ringde, för att fråga sina om han kunde hjälpa oss hem istället. Vilken tur och vilken snäll chafför. Dagen var räddad och jag och många fler, fick äntligen komma in i en varm buss. Alla fick åka grattis dessutom!

Jag fick ordern av föraren att sitta bredvid honom längst fram, då han inte var van vid att åka norrut, och inte hittade så bra. Han hade tungan rätt i munnen, och åkte sakta iväg med oss. Frågade mig några gånger under färden, om vi inte var framme där jag och en till skulle av.

Sen gick jag direkt till barnens dagis, och hämtade hem mina små goingar. Hemma gjorde jag varm choklad, ägg och smörgåsar. Det satt riktigt fint vill jag lova.